måndag 16 januari 2017

Ny stad ny kommun ny region

Har länge tänkt på flytt, till lägenhet i annan stad. Till lägenhet för att det låter enklare, annan stad, ska en börja om kan det ju bli helt ny start utan gamla spår, ny region, ja det är närmre kusten.

Fick erbjudande om lägenhet i samma by som barnbarn så spontan som jag e så tog jag den
Tänkte att praktiska saker löser sig efter hand men att det ska va så stor skillnad mellan regioner å kommuner!!
I det här läget hade det varit mkt bättre med rikstäckande beslut!
Asså färdtjänst... å sjukresor. Jag har ju exakt samma behov oavsett var jag bor eller befinner mig
Samma med ledsagning å tolk... Tolk var ju inte så besvärligt, skicka ett mail å jag är med men färdtjänst å ledsagning😱
Skicka en ansökan, ja har du en på nätet som är tillgänglig....
Nu är färdtjänst fixat, bara ledsagning kvar
Hua!! Herrljunga kommun, hur ska ni fixa detta?

torsdag 29 december 2016

Ett nytt kapitel i livet



Då är det på riktigt
Sitter bland flyttkartonger i kaos, riktig röra
Väntar på lastbil som ska ta mig å mina ägodelar till första sidan i nästa kapitel.
Ett nytt kapitel, utan känt innehåll
Ny stad, ny kommun, ny region
Nya människor.... och i en lägenhet
Hur det kommer gå där, i framtid, det vet jag inte. Men jag har gjort vissa illusioner, vad jag vill ska ske. Jag tänker mig in i dem och ser fram emot nya upplevelser!

Det som varit kan jag aldrig få ogjort, och mycket vill jag minnas med glädje.
De sämsta minnena begraver jag här, slänger i gropen och låtersjön ta det med sig in i glömska

Med blandade känslor jag packar, men jag har stort hopp om framtiden❤

tisdag 6 december 2016

Livets ned å uppgångar-som en vacker solnedgång

Ville skrivit med bilden...
Alla dagar händer nått glädjande, i alla samtal sägs nått bra, även omvi har skilda åsikter kan vi lära av varann, vi utvecklas
Försök låt det negativa sjunka ner med den vackra solnedgången
Imorgon är en ny dag, med nya möjligheter, LEV 💕

fredag 11 november 2016

Pausknapp i Livet



Denna morgon vakna jag, lycklig för att jag ska ha en myshelg med både barnbarnsmys å dotterhelg på hotell
Mina barn lever, och jag får krama dem så mkt jag vill

Men min lyckokänsla grusas då jag läser om en mamma som funnit sin älskade dotter död i sängen
Trots rop på hjälp hos samhället hände det som aldrig borde få hända
En förälders kärlek räcker inte alltid
Vi behöver få mer stöd när det är som värst, våra rop på hjälp måste få svar
Vi måste kunna få stöd att finnas för våra små när det är svårt

Ska detta få fortsätta utan att någon reagerar?!
Jag blir så jävla arg! Så sablar ledsen

Jag vill inte låta detta gå förbi, nu MÅSTE någon höra!
Samhället är för hårt för våra sköra små

Trollungar, jag älskar er alla å är så lycklig att få krama er ❤️

torsdag 29 september 2016

Ingrodd ilska

IJag har en svart boll i magen, en boll som legat väl gömd i många år
Den har börjat rulla och studsa oroväckande mkt
Jag måste få ur mig, få ur mig ilskan jag inte trodde jag hade.... 
Jag är så arg på dig Patrik!
Det var för fasen inte så här det skulle bli
Hur i hela helv.. tänkte du? Hur ska jag kunna få nått slut?
Det går inte bara kapa av så där!
Du kunde väl sagt nått! Inte pratat i gåtor utan sagt rätt ut att allt var ett helvete!
Nu traskar jag runt i grå äcklig sörja, vandrar här osalig och obeslutsam
Jag hittar inte rätt spår utan går vilse i mina tankar, i mina känslor
Vem fan ska jag dela mitt liv med? Vill jag ens dela det med nån?
Jag är så sjukt sablar arg på dig! 
Hade velat kramar dig så du kände hur förbannat ont det gör....
Saknar så förbannat ❤️❤️






fredag 23 september 2016

Den som är kvar...

Jag vill varna för att det är triggervarning i inlägget

Mitt senaste inlägg handlade om min underbara resa, som blev väldigt meditativ
En effekt jag aldrig räknat med, men mkt välbehövlig
De senaste dagarna har jag reflekterat över hur mina tankegångar ändrats, jag tänker mer medvetet. Förut lät jag dem komma å gå utan att egentligen reflektera över dem. Var väl ett sätt för mig att inte skjunka för djupt
Antagligen är min själ nu mer redo att ta in, att gå vidare

2012 en januari natt mådde min livskamrat å bästa vän så dåligt att han inte längre orkade, han begick självmord
Hans inre demoner tog över, han såg ingen annan utväg
Han hade under många år mått väldigt dåligt, självmedicinerat med alkohol
Under åren vi bodde tillsammans sökte han hjälp på olika sätt å jag trodde att allt var på bättringsväg
Att stå bredvid någon som en älskar av hela sitt hjärta å lite till, känna den andres smärta utan att kunna hjälpa att bära bördan är något av det värsta du kan uppleva
Att känna maktlöshet å otillräcklighet är ofantligt svårt
Men när de bra dagarna finns, lyckoruset som genomströmmar när glädje å livslust lyser i hans ögon.... Sån känsla!!
När någon mår psykiskt dåligt å ber om hjälp då är det allvar, den som söker behöver få känna trygghet å närvaro, den behöver bli lyssnad på å sedd som en person
Han, min livskamrat å bästa vän var den mest kärleksfulla, ödmjuka å omtänksamma person, han hade sån livsglädje, spontanitet å sprudlande kärlek så det gnistrade. Men han kunde inte ge det till sig själv
Visst visste jag att allt inte var okej den där kvällen, eller jag trodde ju att det var bättre. Han hade fått hjälp å det verkade som mkt hade vänt
Även om jag vet att jag inte kunde påverka, att det inte var mitt fel kan jag ändå inte låta bli att undra....

Men jag vet att alla mina frågor kommer fortsätta vara obesvarade, jag får aldrig svar
Jag kan inte skuldbelägga någon även om jag kan ha åsikter om hantering från vården
Ja det har gått lång tid å jag borde ha sörjt färdigt men jag tror aldrig jag kommer bli färdig
Att bli den som är kvar efter suicid är något annorlunda
Du får inga svar, inget farväl, inget avslut.... Bara massa frågor
Det är så tvärt, från en dag till annan

Jag är enormt glad att jag fått uppleva hans kärlek å sprudlande glädje å lycka... Önskar bara det hade räckt till honom oxå

Önskar du har det bra där uppe i din himmel... Jag ska försöka finna mitt här på jorden ❤️❤️

måndag 19 september 2016

MC i Italien - bästa veckan på länge


En fredag i september stod jag nervös som en fjortis o väntade på en minibuss med ett släp fullastat med hojar
Myror i kroppen o ett pirr i magen, inte en aning om att det skulle bli en resa fylld med endorfinkickar o känslosvall på detta sätt
När bussen anlänt möttes jag med en varm kram
Resan oåbörjades o vi for mot Trelleborg för båtfärd till Rostock
Där fortsatte resan tidigt 
Vi åkte genom Tyskland med några toa o matstopp, njöt utsikten o det underbara vädret





Vi kom fram till ett mörkt Terzolas på Pippohotel, ett varmt välkomnande o mkt mat
Söndag morgon blev det frukost o sen påklädning av mcställ
Första mcturen!


Ultimo



Mendola
Här gick det i susande fart emellanåt, en ljuvlig frihetskänsla även för mig som satt bak


När jag klev av hojen efter en heldag var det som att sväva på små rosa moln
Full med magiska utsikter o känslor
Varje kväll avslutades på hotellet med massa mat o skön stämning i en härlig mcgrupp. Funderade ofta på om mcfolk har ökad empati?

Nästa morgon studsade jag ur sängen för att få njuta ännu en härlig tur





Svårt att beskriva alla känslor som rusar i mig under dessa dagar, både glädje och sorg
Färden är för mig en meditation, möjlighet att känna efter allt, tänka sånt jag stoppat undan i många år, sånt jag inte haft tid eller ork att tänka
Ibland flödade tårar under färden, de gick inte hejda o säkert rann mkt sorg ut i Italien
Sorg över förlorad kärlek, förlorad självständighet men jag fick också många lyckorus o fällde glädjetårar också

Det var så härligt att se kossor o hästar strosa fritt, brydde sig inte ett dugg om att vi kom susande utan stod i lugnan ro o mumsade sitt gräs ibland ute på vägen på fel sida staketet



Jag är otroligt tacksam att Lasse erbjöd mig åka med trots han visste mina begränsningar, att han gav mig möjligheten att få uppleva på detta sätt
Att han inte såg begränsningar utan möjligheter, önskar det fanns fler med hans energi o förmåga att lyfta


Ännu en dag avslutad o jag sitter på balkongen mätt o belåten. På flera sätt
Morgondagen erbjuder nya turer, ner till ett stekhett Gardasjön där vi tog ett välbehövligt dopp i poolen











Tiden var magisk och jag gick mest o njöt för mig själv även om jag hade sällskap av fantastiska personer
Det var så härligt att även känna deraslycka, höra kommentarer om kurvor o fart o massa hojsnack en inte fattade ett jota av
Kvällarna somnade jag med leende 









Fotona gör inte rättvisa på långa vägar, det är så magiskt vackert överallt o måste upplevas
O känslan att åka med en säker förare är obeskrivlig, jag kände aldrig någon rädsla eller oro även om det emellanåt gick fort o var snävt i kurvorna
Kanske jag tom var för avslappnad ibland? Får fråga Lasse, glömde det...


Ännu en dag för bus! Det stod lite överallt på vägarna.... Kanske därför många mcåkare gillar att köra där nere??








Givetvis var Patrik med i mina tankar ofta och i Trento var jag inne i en kyrka o tände ett ljus, en gigantiskt kyrka som var väldigt vacker
Tack Stefan för du hjälpte mig med det





Soluppgång från balkongen
Jag vaknade ofta full av känslor och tankar o det var härligt att sno in sig i filten o sitta på balkongen o bara va, låta tankar känslor o tårar flöda
Jag försökte inte analysera allt utanbara låta det ske, låta sorg rinna av

Dags för sista dan på hoj, njuta till max







Veckan lider mot sitt slut, jag är fulltankad med nykär känsla packar jag med hopp om att återvända
Det blev 172 mil på hoj, bakom Lasse på hans toy
Återigen stort tack, hoppas du har en liten susning om vad veckan betydde för mig

Färden går tillbaka hem genom Tyskland en regnig lördag morgon i september