Årets sista dag

Ett år som gått i raketfart! Ett år som påverkat mig mkt, ändrat mina värderingar en hel del.
Kom på en sak när jag låg i badtunnan härom kvällen "att leva me dövblindhet å famla sig fram i grådiset är som att leva fullt ut.. Du famlar i ovisshet om vad morgon dan bjuder.
Å beroende på vilken inställning jag har den dagen så blir det som jag tänkt, men ibland e jag inte riktigt på hugget å dåblir dan därefter... Är jag sur å grinig ser jag oxå sämre... Å hör bara lite.
Det är oxå lättare att "glida" fram me huvudet högt när humöret e på topp å när man går ordentligt me rak kropp mår den bra å själen får positiv energi. Har jag positiv energi å strålar ut till mina medmänniskor som då reflekterar tillbaka ... ;) lät d flummigt? ;) men iallafall så vägrar jag attbara se mitt liv i grådiset, utan jag tänker ha ett färgsprakande liv ochh förverkliga muna drömmar .

Gott Nytt År!!! Å gör allt d du vill å drömmer om! Massor me värme till er alla!

En dövblind bloggstafett

Jag har blivit utmanad i en bloggstafett bland dövblinda bloggare. Det går till så att man får en fråga utav en bloggare, svarar på den i sin blogg och hittar sedan på en ny fråga som man skickar till en annan bloggare.
Frågan som Frida vill jag ska svara på är:dina barn bara skulle komma att minnas en enda sak du lärt dem, vad skulle det vara?

Mitt spontana svar är nog att aldrig ge upp.
Fick en bok när jag fyllde år som barnen skrivit ner en del i, o där skrev stora tjejen " om det inte blir som man tänkt finns det en anledning" Allt som händer har en orsak...
Att alltid finnas för varann hoppas jag också de lärt.
Nä du Frida;) EN sak var svår å hitta! Å minstingen bara skratta åt mig när jag frågar...(hon e 15) " vadå lärt mig???!?"

Njuta av livet! D kan dom iallafall!

Min stafettpinne lämnar jag till Matilda, FSDB's kanske nyaste medlem
Vad var det bästa med å gå med i FSDB?

Juldag-en dag för eftertanke

Julafton blev bara sååå bra! Lugn å mysig å visst hade jag glömt en del... Mn vaddå, blev super ändå;)
Men idag... Kom massor me tårar. Kändes väldigt tomt ett tag, kände för å ge upp allt.. Eller ja, inte allt..
Kände mig så elak, så orättvis mot den som tycker om mig... Han som verkligen lyssnat på mig sista månaderna. Han som får det att småpirra i min mage. Är ju så svårt att veta vad som är vad. Jag saknar Patrik, det somvi delade.. Alla roliga påhitt, all glädje han spred. Men saknar inte missbruk, dåligt mående, oro och ovisshet... Patrik betyder mycket å han finns hos mig.
Tårar läker sår... Det har jag hört... Sen är d bara ärren kvar....
Så småningom hittar jag nog en väg i snåren..

Mysiga känslor

Någon som tycker om mig för att jag är den jag är å någon jag tycker om för att han är... Det pirrar i magen å värme sprids i kroppen. Att det skulle hända. Trodde jag inte, inte än iallafall
Men det är ju inte alltid en själv som styr här i livet. Någon som låter mig vara den jag är, låter mig vara ledsen å försöker förstå mitt kluvna sarjade inre. Någon jag kan dela min sorg med å som även lockar till skratt å glädje. Någon som inte kräver ett svar utan vågar lita på känslan å låta den få blomma, växa å kanske slå ut i full blom..
Jag tror att det händer!

Å jag vet att Patrik e me, att han ler å gläds me mig, att han e lycklig om jag kan hitta glädje å en framtid igen

Tankar som tar över

Du styr själv dina htankar.. Jovisst, men ibland är de dumma tankarna starkare.
Jag har tryckt ner dem så länge å nu väller de upp.
Alla frågor jag aldrig får svar på.. Eller har jag redan fått det?
Jag har tänkt mkt på vad Patrik sa det sista året... Som ibland när han var stressad över saker han ville göra färdigt å jag sa "Varför Så bråttom? Vi har massor me tid..." Hans svar"Hur vet du det?"
Visste han? Hade han bestämt sig?
Jag tror det..
Fast alla hans nära sagt flera gånger att åren vi fick tillsammans var Patriks lyckligaste så kan jag undra om det verkligen var så. Han sa det oxå själv många gånger.
Han sa oxå att det gjorde ont att vara så lycklig.. Det har jag funderat på.. Å jag har oxå börjat förstå vad han menar tror jag.
Patrik gjorde många saker för att underlätta för mig, han gjorde bättre belysning ute, fixade stor tv med bra ljud, han fixade å grejade så jag skulle klara mig själv sa han.. Å han var alltid mån om att jag hade d bra var vi än var, ute me husvagnen så fixade han så jag lätt skulle hitta toan, ja en massa saker men aldrig att jag kände det kränkande.
Men d där med att lycka kan göra ont... Jag har känt det.. Att vara lycklig å mitt i allt kommer du på hur sårbar du är, det som gör dig lycklig kan ryckas bort på ett ögonblick! Den ångest känslan kan ge är outhärdlig. Nästan så jag undrar om d e värt å utsätta sig för lycka igen.
Men vågar jag inte chansa så får jag ju aldrig veta.. Det är svårt det där..

Vinter har kommit!!

Nu är det verkligen vinter! Mysigt tycker jag, men visst är det lite besvärligt med vallar o annat som flyter ihop, iallafall i stan. Härute på landet gör d inte så mycket.
Men igår när jag skulle gå till affärn, så var det lite pinsamt å stövla rakt in i snövallen ... Vem faaan har spärrat av här?? Jaja d kunde väl inte skottaren veta att jag bruka gå d hållet ;)
Jag har hellre snö å d blir lite ljusare än när d regnar å e grått å mörkt.
Märkte oxå häromdan att synfältet krympt å allt börja bli disigare över lag... Gick me dottern på lasarettet å det var jobbigt å hitta gångarna.. Allt flöt ihop.
En skrämmande upplevelse när d kommer.
En annan sak jag funderat på, det här me å "få" ett funktionshinder... Är det positivt?
Om d nu är så att man ska lära nått av d som händer i livet, lär vi oss mer? Lär vi oss snabbare?
Eller var vi så korkade i tidigare liv? (Eller vad d nu är)
Iallafall måste jag nog säga att jag blir mer ödmjuk å tacksam efter varje motgång. Starkare vet jag inte, snarare mer blödig å min förmåga att vara glad för d lilla. Att njuta av stunden å aldrig ta något eller någon förgiven!
Att vara ärlig å säga vad jag tycker å att vara lyhörd för andras tankar å känslor, men aldrig ge avkall på mina egna behov å känslor. Att lita på att alla kan, även jag!
Att aldrig sluta drömma å aldrig sluta tro på sig själv. Du kan, å jag me!
Vågar jag så vågar du!