Vilsen morsa

Min lilla trollunge har gått vilse... Å jag har tappat bort stigen å famlar i blindo för att hitta fotfäste för att kunna lotsa henne på rätt spår igen.
Det är inte lätt att vara själv i föräldrarrollen, vara ensam om alla beslut, att vara stark o uthållig i alla lägen, att alltid göra rätt val.
Att inte kunna ge sitt barn allt stöd det behöver, att inte kunna finnas där i alla lägen, det känns otänkbart för mig. Trots mina begränsningar vill jag verkligen vara där. Men just nu stöter hon bort mig, jag är för tjatig, för gapig.
Det känns surt.... Att hon inte kan förstå jag gör allt för hennes skull, att vi alla vill hennes bästa.
Jag önskar att min trollunge hittar rätt igen, att jag hittar fotfästet igen, det finns där nånstans!

Orättvisa

I torsdags rycktes en vän från oss. En lastbil kom i hennes väg o hon hamnade under. Hon var en person som spred glädje, värme o inspiration mer än de flesta. Hon var en drivande kraft, egenföretagare trebarnsmor. Mitt i livet med många järn i elden. Hon bara försvann. Väldigt orättvist... Så många därute som kommer sakna dig, den energi du spred.
Å hennes barn... Hennes man... Vilket helvete d lider nu... Jag vet.. Lr gör jag?? Patrik gjorde ju ändå ett val, även om d säkert inte var riktigt genomtänkt så gjorde han det. Han lmnade mig självmant för att han inte orkade, han hade tappat livstron, glädjen i livet, tilliten, självkänslan. Men Anna var ju så levande, så n livsglädje å så levande.. Jag har haft ett helvete, ja men tror att det ändå varit lättare att accepteraatt Patrik inte längre är med oss för att han gjorde ett val. Det var något han ville göra.
Men tror det är svårare att acceptera att någon bara rycks bort på detta sätt, för att nån annan kör vårdslöst.
Många varma tankar till Anna o hennes nära <3

Livsomställning

Det är mkt om livsomställning nu... Lr är d bara att jag blivit mottaglig? Vad jag än söker på nätet, ser på tv, läser i tdning... Så dyker d upp ... Livsomställning.
Jag har funderat på d.. Å inser att d är byggstenar i mitt liv, saker jag tar med mig o anpassar mina värderingar efter.
Varje stor händelse som händer, positiv lr negativ är en del av mig. Och d stärker mig i min fortsatta resa mot mitt mål... Lr ja målet. Vad är det egentligen?? För det ändras ju hela tiden under resans gång.. Men nånstans har jag ett mål, men jag vill uppleva å känna mig närvarande under resan, trots livsomställningar som ändrar mina förutsättningar. Jag blir mer öppen för d små sakerna som finns runt mig, o jag försöker uppskatta det som kommer till mig, som förgyller tillvaron.