fredag 23 september 2016

Den som är kvar...

Jag vill varna för att det är triggervarning i inlägget

Mitt senaste inlägg handlade om min underbara resa, som blev väldigt meditativ
En effekt jag aldrig räknat med, men mkt välbehövlig
De senaste dagarna har jag reflekterat över hur mina tankegångar ändrats, jag tänker mer medvetet. Förut lät jag dem komma å gå utan att egentligen reflektera över dem. Var väl ett sätt för mig att inte skjunka för djupt
Antagligen är min själ nu mer redo att ta in, att gå vidare

2012 en januari natt mådde min livskamrat å bästa vän så dåligt att han inte längre orkade, han begick självmord
Hans inre demoner tog över, han såg ingen annan utväg
Han hade under många år mått väldigt dåligt, självmedicinerat med alkohol
Under åren vi bodde tillsammans sökte han hjälp på olika sätt å jag trodde att allt var på bättringsväg
Att stå bredvid någon som en älskar av hela sitt hjärta å lite till, känna den andres smärta utan att kunna hjälpa att bära bördan är något av det värsta du kan uppleva
Att känna maktlöshet å otillräcklighet är ofantligt svårt
Men när de bra dagarna finns, lyckoruset som genomströmmar när glädje å livslust lyser i hans ögon.... Sån känsla!!
När någon mår psykiskt dåligt å ber om hjälp då är det allvar, den som söker behöver få känna trygghet å närvaro, den behöver bli lyssnad på å sedd som en person
Han, min livskamrat å bästa vän var den mest kärleksfulla, ödmjuka å omtänksamma person, han hade sån livsglädje, spontanitet å sprudlande kärlek så det gnistrade. Men han kunde inte ge det till sig själv
Visst visste jag att allt inte var okej den där kvällen, eller jag trodde ju att det var bättre. Han hade fått hjälp å det verkade som mkt hade vänt
Även om jag vet att jag inte kunde påverka, att det inte var mitt fel kan jag ändå inte låta bli att undra....

Men jag vet att alla mina frågor kommer fortsätta vara obesvarade, jag får aldrig svar
Jag kan inte skuldbelägga någon även om jag kan ha åsikter om hantering från vården
Ja det har gått lång tid å jag borde ha sörjt färdigt men jag tror aldrig jag kommer bli färdig
Att bli den som är kvar efter suicid är något annorlunda
Du får inga svar, inget farväl, inget avslut.... Bara massa frågor
Det är så tvärt, från en dag till annan

Jag är enormt glad att jag fått uppleva hans kärlek å sprudlande glädje å lycka... Önskar bara det hade räckt till honom oxå

Önskar du har det bra där uppe i din himmel... Jag ska försöka finna mitt här på jorden ❤️❤️

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar